I fyra timmar blockerade medlemmar till anarkiströrelsen Extinction Rebellion Kajsaniemigatan i Helsingfors. Med aktionen ville man dra uppmärksamhet till miljökrisen som pågår och organisationen anser att det finns skäl att bryta mot lagen och idka civil olydnad för att få förändring till stånd.

Givetvis spårade demonstrationen ur när demonstranterna trotsade polisens uppmaningar och order. Efter att polisen burit ett flertal demonstranter av vägen, som direkt efter ersattes med nya demonstranter, blev polisen tvungen att använda sig av pepparspray. Till sist lyckades man kånka de återstående demonstranterna av gatan, vilket möjliggjorde att trafiken återställdes. Det tog inte många timmar innan nyheten om pepparspray hade tagit fart på twitter och bland annat inrikesministern och flera andra representanter för regeringen hann ifrågasätta och kritisera polisen.

Det finns så många perspektiv som är märkliga i hela händelseförloppet att det blir svårt att öppna upp nystanet.

För det första är Extinction Rebellion en rörelse vars uttryckliga syfte är att bryta mot lagen. Man har alltså helt tappat förtroendet för demokratin och de processer och institutioner som den västerländska civilisationen bygger på.

För det andra organisationen en antikapitalistisk grön rörelse som protesterar mot den politik som en grön miljöminister verkställer under en sällsynt röd socialdemokratisk statsminister. Resultatet blir att demonstranterna omhändertas av polisen som slutligen lyder under en grön inrikesminister.

För det tredje presenterar media denna gång civil olydnad som ett eftersträvansvärt verktyg som ungdomar alltid skall överväga att ta till. Till skillnad från då Päivi Räsänen för flera år tillbaka konstaterade att civil olydnad kan vara befogat i vissa fall. Den gången blev det ett helt annat rabalder i ledarspalterna.

För det fjärde var 24 polispatruller upptagna med att bära fullvuxna människor bort från en trafikerad gata. Poliser som hade behövts till verkliga uppdrag.

För det femte jämförs polisens ageranden med den misshandel som poliser i Belarus sysslar med.

Till sist kan vi bara konstatera att klimatet inte blev ett dugg bättre av de lagbrott som begicks. Inte ett enda kolkraftverk i Kina stängdes och inte helle stoppades ett enda lastfartyg. Istället blev bara vårt samhälle ännu mera polariserat och den moderata mitten, som klimatomställningen är beroende av – blev nog skrämd av vad det innebär att arbeta för klimatet. Och det som blir lidande av detta är främst klimatet.