Tänd av politiken, lever ”jobbonärsliv” – intervju med Esa Tiainen
18.12.2020 klo 16:07 Artiklar Leo Byskata
Vem är Esa Tiainen?
Tvåspråkig Karlebybo, född i Gamlakarleby och varit hemstaden trogen hela mitt 68-åriga liv. Far till fyra utflyttade barn, numera gift med Mona, även hon född i Gamlakarleby. Jobbat med grafisk planering i egen firma sedan 1984. Innan dess jobbade jag på Österbottningen som typograf, varefter några år på tidningen Keskipohjanmaa’s reklamavdelning. Livnärt mig som fri bildkonstnär de senaste 20 åren. Lever numera också ett lugnare ”jobbonärsliv”, men är till min läggning en aktiv person och har svårt att sitta med händerna i kors. Nyss hemkommen från Sverigevistelse där jag hade en utställning i Boden.
Du har en lång historia inom Kristdemokraterna, vill du berätta vad som fick dig att bli engagerad i politiken och hur du kom med i KD?
Mitt politiska intresse vaknade under militärtiden i Dragsvik. President Kekkonen var på sin makts höjder och kommunisterna hade mycket att säga till om i vårt land, det var på många sätt en orolig tid under det kalla krigets dagar. Många unga drogs med i vänsterradikalismen, det var Vietnam, Maos Lilla Röda, studentuppror, oljekris m.m. Radikalismen i samhället hade stor framgång, fri uppfostran var rådande trend, media var kraftigt rödtonad, det var oroshärdar i världen då, liksom nu.
Jag röstade för första gången i mitt liv på Sfp just under militärtiden. Sedan dess har mina röster alltid gått till KD. På Österbottningen jobbade också typografen Hans Höglund. Man hade just grundat Kristliga Förbundets svenskspråkiga avdelning i Karleby, där Hasse var en av tillskyndarna. Det fanns ett stort intresse för partiet i landet, det rådde en ”social beställning” på kristlig etisk politik. Det var just Hasse Höglund som värvade mig till avdelningen.
Jag ställde upp i många kommunalval och deltog aktivt i valarbetet, designade och klistrade affischer, delade ut valreklam på gator och torg. Det var alltid spännande inför val, ibland gick man hem glad från valvakan, ibland mindre glad, vilket hör till politikens villkor.
I ca 30 års tid var jag sekreterare i KD-avdelningen. Övriga förtroendeuppdrag har jag haft i kulturnämnden och i den svenska skolnämnden. Olika uppdrag inom KDS och Mellersta-Österbottens distrikt har jag också upplevt som meningsfulla.
Jag trivdes bra med sekreterarsysslan, den har passat mig bra. Ett tag var jag ersättare i stadsfullmäktige. Anser ändå att ska man sitta där, bör man vara alldeles speciellt taggad för kommunala frågor.
Hembygdsarbetet har för mig varit ett intressant område. Besökt hembygdsdagar på olika orter i Finland. Speciellt drar jag mig till minnes en grupputfärd från Villmanstrand till Viborg. Det var som att gå tillbaka i tiden, granathål i väggar efter krigen, ruiner och förfall. Men också renoverade objekt med finländsk hjälp, tex det av Alvar Aalto ritade stadsbiblioteket. Har besökt Karelska näset i olika repriser och där blir man varse om att freden inte är någon självklarhet. Vi kan lätt bli invaggade i falsk säkerhet i all vår nordiska välfärd.
Har det funnits några speciella “hjärtefrågor” inom politiken för dig?
Visst har kulturfrågor varit viktiga för mig, speciellt då det handlat om anskaffning av bildkonst till stadens instanser, men också värnandet och upprätthållandet av det svenska skolnätet i staden. I kulturnämnden har det dykt upp sådana frågor som att se till att också frikyrkliga ungdomsorganisationer ska få bidrag tex för lägerverksamhet. Det förekom överraskande mothugg från vänster-grönt håll som inte ville stöda kristet ungdomsarbete. Men efter omröstningar godkändes ändå bidrag till frikyrkliga efter min motivering om att ”vem kan vara emot seriöst ungdomsarbete i dag då så många unga är vilse”. Beslutet kändes bra också för en lutheran som mig.
Hur har det politiska klimatet förändrats under den tid som du varit aktiv?
Nittonhundratalets senare hälft hade sina utmaningar med radikalismen som gjorde att enhetssamhällets moraliska ryggrad började vittra. 2000-talet har tillfört mycket nytt och mera komplexa utmaningar, såsom miljöfrågor och priderörelsens framfart. Medelklassen håller på att krympa och samhället delas in i vinnare och förlorare, fattig och rik. Detta bör vara KDs och förstås alla partiers prioritering. Tendenser till polarisering inom olika områden tilltar, tex den ökande antisemitismen.
KD har alltid värnat om de oföddas rätt till liv. Nu i våra dagar tycks abortfrågan igen ha blivit högaktuell, det verkar som om individualismen blivit ny religion, jaget går först. Ofta glömmer man också att papporna borde få en syl i vädret. Det hårdnande samhällsklimatet gör att de unga inte vågar eller orkar sätta barn till världen. KD i Finland har, i jämförelse med tex Sveriges KD, kunnat behålla sin värdegrund bättre genom åren. Om man kollar röstningsbeteendet i vår riksdag i de viktigaste etiska frågorna från senare år, tex om samkönat äktenskap, alkoholfrågor, frihet för vårdarbetare att kunna avstå från aborter, så blir man förvånad över hur partier som förr hade vissa ideal, numera är genomliberala. Ingen tvekan om att KDs arbete är viktigare nu än kanske någonsin.
Du är svenskspråkig, men varför jobbade du via KD och inte inom SFP? Är det svenska språket oviktigt för dig?
Mitt modersmål är svenska, min far var finsktalande och kom från Karelen, mor igen var Terjärvbo. Hemspråket var svenska, men då pappa var tillstädes svängde språket över till finska. Är glad att pappa lät oss syskon gå i svensk skola. Som kvarsittningsstraff i folkskolan måste vi, till all lycka lära oss utantill Modersmålets sång och den sjunger jag av hjärtat när möjligheten ges.
Sfp kunde vara ett naturligt val för mig, men sorgligt nog är det partiet, åtminstone på nationell nivå kanske det liberalaste av alla. På det lokala planet samarbetar svenskspråkiga i många frågor, för där bestämmer modersmålet långt.
Till min glädje kan man numera iaktta att folk från kyrkans väckelserörelser allt oftare stöder KDs arbete. Det var inte vanligt förr. Även frikyrkorna har hittat partiet. Här har skett en samhällsväckelse som är välkommen. Förr förekom kritik från stiftshåll om partiets kristligt klingande namn. Det är inte ovanligt att många tror att KD är ett andligt forum och förväxlar politik med församlingarnas uppdrag. Att KD har sina rötter i kristendomens och Bibelns principer betyder inte att den är en kyrklig instans. KD odlar ren politik baserad på kristlig etisk grund. Det finns en historia som bra beskriver detta, då någon gumma för rätt länge sen, någonstans inne i landet utbrast: ”Nyt on kyllä maailman kirjat sekaisin, kun Kristillinen Liitto on sekaantunut politiikkaan!” (fritt översatt: ”Nu är det nog upp-och-ner med hela världen då Kristliga Förbundet har blandat sig i politiken.”)
Hur ser dina framtidsplaner ut?
För en kristen tar ansvarstagandet aldrig slut. Man får vara tacksam för varje ny dag som man kan verka. Vi har fått olika gåvor att förvalta. En gång KDare, alltid KDare. Om jag får nya dagar hoppas jag kunna svinga penseln så länge som möjligt. När konstnären August Renoir i tiden drabbades av svår ledgångsreuma, band man fast penseln i handen på honom.
Det är mycket uppmuntrande att se nya unga förmågor träda fram inom KD också i vår egen avdelning. Länge upprätthöll vi vår svenska avdelning i Karleby, men denna höst har svenska och finska avdelningarna gått samman. Språket i avdelningarna har aldrig varit något problem, utan samarbetet har förlöpt utmärkt under åren. Men uppmärksamhet krävs.