Den pågående pandemin kom som en överraskning för alla och har lett till ett som annat oväntat. Börsen rasade, hälften av finländarna började baka surdegsbröd, Jokkmokks julmarknad inhiberades för första gången på 400 år och ett flertal vacciner har framställts på rekordtid. För drygt ett år sedan hade ingen trott att dessa förändringar skulle ske. Men ändå gjorde de det och konsekvenserna får vi leva med. Det som däremot kom som en total överraskning för de flesta var att man plötsligt gick in för att flytta kommunalvalen.

I en frisk demokrati kan och får inte politiska val flyttas hur som helst. Att så skedde nu, med hänvisning till en möjlig explosiv tillväxt av smittfall, får man inte svälja lättvindigt. Saken bör dissekeras grundligt för att förhindra framtida missnöje med vårt demokratiska system.

I Finland ansvarar justitieministeriets tjänsteman Arto Jääskeläinen för politiska val. Slutligen ligger ansvaret givetvis på justitieministern. Ministeriet hade naturligtvis i höstas vetskap om att det blir kommunalval i april 2021. Det intygades i ett flertal etapper att man har situationen under kontroll och att man förbereder sig för att ordna kommunalval oberoende av läget. Ännu så sent som 3 februari släppte man pressmeddelande där det stod:

“Justitieministeriet förbereder kommunalvalet i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd (THL). Justitieministeriet och THL följer epidemiläget noggrant och preciserar anvisningarna om valarrangemangen enligt behov. De röstberättigade får i mars i samband med anmälan om rösträtt anvisningar om säker röstning.

Målet är att säkerställa att röstningen kan ordnas på ett tryggt sätt oberoende av epidemiläget. Finland har goda förutsättningar att ordna kommunalvalet även om coronaepidemin fortsätter.”

Nu senare kan vi konstatera att budskapet i pressmeddelandet inte höll. Man var helt enkelt inte förberedd att ordna valen på ett tryggt sätt oberoende av epidemiläget. Ifall man hade varit förberedd hade det inte funnits någon verklig orsak att flytta på valen, obereonde av vilka prognoser THL hade presenterat. Valen hade förrättats i enlighet med den ursprungliga lagen och tidtabellen.

Nu senare när kritiken lyfts mot justitieministeriet på denna punkt så är försvaret så torftigt som att man inte haft tid att förbereda sig. Och det har man mage att kasta ur sig trots att man under ett halvårs tid påpekat hur bra förberedelserna är på gång. Det här är ett tydligt misslyckande från justitieministeriets sida. Tjänstemännen och ministern borde sätta sig ner en stund för att idka självreflektion och fundera över vad som gick snett, varför det gick snett och hur man kommer att agera för att garantera att det inte upprepar sig. Ifall det inte hittas svar på dessa frågor finns det inte grund för ett förtroende för justitieministern och för att hon kan sköta sitt uppdrag.

Den andra delen av kritiken är inte riktat enkom mot justitieministern eller hennes tjänstemän. Den kritiken är riktad mot koalitionen som tog beslutet att flytta valet fyra dagar innan kandidatlistorna skulle vara inlämnade. Koalitionen i fråga bestod av partisekreterarna från samtliga riksdagspartier, justitieministerns tjänstemän och en del sakkunniga, från bl.a. THL. De med beslutsrätt var naturligtvis partisekreterarna.

Gruppen träffades i flera etapper under veckans gång och budskapet man gick ut med till allmänheten var att det råder konsensus om att kommunalvalen skall hållas enligt tidtabell, för det har justitieministeriet förberett sig för. Ännu så sent som på fredagen var föredragningen att valen skall hållas i tid. På fredag kväll hände det ändå något och på lördagen var situationen en helt annan. Till sist fick vi beskedet att 8 av 9 partisekreterare ansåg att valen skall flyttas fram till juni.

Det som fick partisekreterarna att så abrupt ändra sin ståndpunkt var utlåtandet som THL gav fredagen 5.3 till justitieministerns statssekreterare Malin Brännkärr, på hennes egen begäran. I utlåtandet framkommer en prognos över smittläget vid den ursprungliga valdagen. I prognosen fanns en siffra på 11 170 fall per dygn som värsta scenario. Enligt uppgifter från vårt parti och från pressen fungerade denna prognos med siffran 11 170 som en av de huvudsakliga argumenten för att valen skulle flyttas.

Det som är djupt beklämmande, är att prognosen var en förenklad modell över hur en exponentiell tillväxt ser ut – men saknade verklighetsförankring. Det har även Mika Salminen från THL medgett nu efteråt.

Smittspridningen mäts med ett R-tal, som beskriver hur många personer en virusbärande person i genomsnitt smittar under en bestämd period. I prognosen framförde man tre olika scenarier baserade på ett R-tal på 1,15, 1,25 och 1,35. Intervallet för smittan var fem dagar i prognosen. Från prognosen framkommer det inte helt entydigt att det rör sig om en standardfördelning, men upplägget tyder på det. Det innebär att man kan räkna att ett R-tal på 1,35 utfaller med en konfidens på 95%. Från 5.3 till 18.4 har vi 9 st 5-dagars intervall. Det betyder att om vi upprepar spridningen för att uppnå 11 170 fall, så behöver vi räkna med en sannolikhet på 5%^9, vilket blir 0,000 000 000 002%. Det här är en sannolikhet som kan betraktas som omöjlig. Alltså att den aldrig kommer att utfalla i detta universum.

Man hade alltså mage att hävda att i värsta fall har vi 11 170 fall per dag, trots att det var en matematisk omöjlighet enligt modellen man presenterade.

Leo Byskata

Modellen beaktade inte heller de nedstängningar som stundade och odiskutabelt skulle minska R-talet. I skrivande stund har det gått två 5-dagars perioder sedan prognosen presenterades. Enligt den borde vi idag ha mellan 992 och 1367 dagliga fall. Nämnas bör att till dags dato har vi haft som mest 869 fall per dag.

Vad är det jag vill säga med detta? Att partisekreterarna borde ha haft förmåga att se in i framtiden och nedmontera THL:s prognos? Inte alls, men trots att det är lätt att vara efterklok så hade man önskat sig att det hade funnits en gnutta av matematisk skepticism från både tjänstemän och partisekreterare mot prognosen innan man köpte dess budskap.

Avslutningsvis vill jag konstatera två saker:

1. Flera stora partier släpade långt efter med sin kandidatrekrytering. Jag hävdar att man gör en miss ifall man låter sig tro att denna fadäs helt och hållet saknade ett politiskt inslag.

2. Valdagen är flyttad till 13.6, det kan vi inget åt längre. Vi skall göra vårt bästa för att få så många kandidater till på våra listor som möjligt och för att göra ett riktigt bra kommunalval!