Har du besökt Prisma i Jakobstad har du antagligen också mött den afghanska skomakarens vänliga blick, men vem är han och hur hamnade han här?

Miragha Sediqi fick som ung lärare se sitt land trasas sönder av krig. Tillsammans med sin släkt flydde han, som så många andra afghaner, till Iran i slutet av 1980-talet. I Teheran började han som byggare. Så småningom hade han tjugotalet anställda i sitt inofficiella företag.

– Vi afghaner fick varken uppehållstillstånd eller flyktingstatus och det gick därför inte att arbeta lagligt i Iran.

Han gifte sig och fick barn. När det äldsta barnet skulle börja skolan, blev hon nekad plats, eftersom diskrimineringen av papperslösa afghaner är utbredd i Iran. Miragha, som anser att utbildning är mycket viktig, beslöt efter 17 år i Iran, att lämna sitt hem och satsa allt på en farofylld smuggelresa till Europa, för sina barns framtids skull.

Miragha, som anser att utbildning är mycket viktig, beslöt efter 17 år i Iran, att lämna sitt hem och satsa allt på en farofylld smuggelresa till Europa, för sina barns framtids skull.

Framme i Finland fick familjen Sediqi en nystart i Jakobstad, en verklig kontrast till mångmiljonstaden Teheran.

Miragha, som insåg vikten av att lära sig landets språk, lärde sig först finska och satsade sedan på svenskan.

– Att lära sig landets språk är nyckeln, sen kommer alla möjligheter, då har jag allt i egna händer, säger han.

Under de 12 åren han bott i Jakobstad har han antagligen hunnit med fler yrken än de flesta gör på ett helt liv, men han har även hunnit få känna på hur det är att gå utan jobb.

Han utbildade sig till tolk, men efter en tid sinade jobbuppdragen. Han har varit hemspråkslärare i stadens skolor, taxichaufför och jobbat på fanerfabrik.

Miragha fick för två år sedan möjligheten att ta över skomakeriet, att vara företagare är något som passar honom. Han har vidareutvecklat verksamheten, köpt in nya maskiner, och erbjuder bl.a. nyckel- och skylttjänster, utöver det att han reparerar jakobstadbornas skor.

– Jag är stolt över mitt jobb och kunnande, säger han med ett leende.

Han är mycket tacksam för all hjälp han fick via Concordia, banken samt startbidraget han fick som företagare.

– Men man måste ändå själv ha modet att våga satsa.

Man måste ändå själv ha modet att våga satsa.

De trevliga människorna i Jakobstad är något Miragha uppskattar, han minns det goda mottagande familjen fick när de kom. Speciellt vänfamiljerna är något han vill lyfta fram när det gäller integrationen.

– Man förlorar gemenskapen med hela sin släkt då man flyr, då är det viktigt att det finns någon som bryr sig, och också förklarar hur det nya samhället fungerar.

Miragha vill uppmuntra infödda finländare att inte vänta på att invandrare skall fråga om hjälp eller råd.

– Om du har en åsikt, säg den bara! Många ifrån vår kultur har svårt att be om hjälp. Som vänner kan ni visa vägen.

Det är ett råd som han själv lever efter, han uppmuntrar ofta invandrare han möter till att satsa på språk och utbildning. Det är också en av orsakerna till att han ställer upp i sommarens kommunalval.

– För mig är det viktigt att få folks förtroende, jag vill vara nyttig för samhället och använda mina idéer och förmågor till att påverka.

Miragha uppmuntrar ofta invandrare han möter till att satsa på språk och utbildning. Det är också en av orsakerna till att han ställer upp i sommarens kommunalval. Hans valnummer är 38 i Jakobstad.

Text: Daniel Tunér