Det är lördag morgon den 7 oktober. Det känns bra att efter en lång arbetsvecka ta tåget upp till Österbotten. På tåget har man bra tid att gå kolla igenom obesvarad epost och planera följande vecka. Budgetdebatten skulle starta på tisdag. På onsdag skulle Israels utrikesminister Eli Cohen besöka Finland. Det första statsbesöket från Israel på länge. I egenskap av ordförande för riksdagens Israel vängrupp skulle jag fungera som värd när utrikesministern ville träffa en del ledamöter i riksdagen. Förutom budgetdebatten var min kalender fylld till brädden.

Plötsligt börjar det rulla in meddelanden om Hamas attack mot Israel. Brutal läsning. På bara en dag dödas fler judar än vad som skett under en dag sedan förintelsen. Förutom att mer än 3 000 raketer slumpmässigt avfyrats mot civila områden, kom det rapporter om en massiv infiltration med Hamas-terrorister från Gaza.

Jag insåg snabbt att nästa veckas utrikesministerbesök ställs in och att de närmaste dagarna så kommer telefonen att gå het. På samma sätt som när Ryssland anföll Ukraina. Veckoslutet blev intensivt. Kommunikationen gick i många riktningar. Med vårt eget utrikesministerium. Med Israels ambassadör i Finland.

På söndag meddelade Finnair att de avslutar flygningarna på rutten Helsingfors – Tel-Aviv. Många finländska turister befann sig i Israel. Hur skall de ta sig hem? I det läget var det bara att tipsa om andra flygbolag och rutter som ännu fanns att tillgå. Tillsammans med utrikesministeriets konsulat försökte vi dela tillgänglig information. Med facit i hand togs Finland, i likhet med många andra länder, på säng. Tyvärr var verktygen få. Det kändes inte bra, varken för mig, eller för de som befann sig på flygfältet i Tel-Aviv, när flyglarmen började ljuda.

På måndag diskuterade republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott den attack som terrororganisationen Hamas inlett mot Israel. Man fördömde kraftfullt attackerna mot civila och alla former av terrorism. Staten Israel har rätt att skydda sina medborgare mot terrorattacker inom ramen för folkrätten. Samtidigt gäller det dock att respektera internationell humanitär rätt och att skydda civila.

Den sista meningen är utmanande för Israel. Hur ska man kunna försvara sig mot terrorister som avfyrar raketer från tätbefolkade områden med civila mänskor som sköldar?

Under mina år i riksdagen har jag stört mig på det narrativ som en del politiker, journalister och samhällsforskare skapat, där Israel ofta utmålas som förtryckaren. Denna ensidiga bild har nu fått sig en törn. Maskerna har fallit. Hamas allierade inkluderar Iran, Syrien och den Libanonbaserade shiamuslimska gruppen Hizbollah. Därför ska Hamas inte enbart benämnas som en ”terrorstämplad” organisation. De är terrorister.

Proffessorn i USA-historia Marko Maunula skriver i sin blogg i Suomen Kuvalehti: ”Ibland måste vi göra tydliga moraliska val. Utgångsläget för både Ukraina och Israel är i grunden väldigt enkelt. Om Ryssland och Hamas skulle lägga ner sina vapen skulle det bli fred i Ukraina och Israel och Palestina. Om Ukraina och Israel skulle lägga ner sina vapen skulle de förstöras både som nationer och som folk. Tror du inte? Lyssna inte på mig. Lyssna på Ryssland och Hamas”.

Peter Östman, KD riksdagsgruppens ordförande